Digitaliseringen förklarad med hjälp av Risifrutti

Före digitaliseringen:

Du äger en butik och saker går bra. I slutet av månaden har du mer på kontot än i början. Kanon! Risifruttin sålde slut, kanske betälla lite mer. Solen skiner.

Nu idag, under digitaliseringen:

Du sitter på huvudkontoret och ser att Risifruttiförsäljningen är stark. En snabb koll mot era whitelabel-fabriker i Tyskland ger dig kilopriset för färdigkokt risgröt. Hmm… lyckas du fånga 7% av marknaden kommer det bli vinst. Tidigare liknande produktlanseringar har på bara en månad lyckats lägga under sig 15%-18% och på första året upp mot 67%. Här finns pengar att göra. Kundklubbsregistret är dessutom fullmatat med barnfamiljer och med tanke på kostnaderna, och besparingarna på att äga hela kedjan, så kan du lätt lägga dig magiska FYRA KRONOR under konkurrenten PLUS riktade kundklubbsrabatter. No. Brainer.

Den som äger en plattform, aldrig så liten, behöver inte ta någon egentlig risk. Se vad som funkar, och ge dig in där. Till och med denna lilla, sällan lästa, blogg ger mig en insikt om covid-19s effekter på Lonodonresandet. Innan pandemin så hade jag lyckats knipa åt mig ännu en featured snippet, denna om hur man betalar på tunnelbanan i London.

Här är trafikkurvan för den bloggposten:

Som synes så slutade folk fråga sig hur man betalar på tunnelbanan i London i slutet av januari 2020.

Det glädjande är att den på sistone har vaknat till liv igen. Om det beror på att folk vill resa till London, eller på att folk blir nyfikna på bloggposten efter att ha sett denna YouTube videon vet jag inte. Men min poäng är att digitaliseringen ger oss nya möjligheter att sia om framtiden. Information som tidigare låg utspridd på hundratals olika platser, kan idag sammanställas, och jämföras. Vägas, och mätas. In absurdum.

Det går till och med att automatisera Risifrutti-exemplet ovan. Ingen människa behöver vara med i processen, och i och med att jag tänker den tanken, så sker det med största sannolikhet redan.

Tanken svindlar.