Persona non grata
Jag var på kass humör pga sommartidsomställningen. Inte för att en timme hit eller dit påverkar mig nämnvärt, faktum är att som småbarnsförälder så innebär sommartid sovmorgon (barnen vaknar klockan 6 som vanligt, bara det att klockan är sju. WIN!).
Nej, anledningen var att jag som vanligt misslyckats hitta ett tillfredsställande svar på varför vi håller på med det här tramset.
Visst visst, jag har läst det där om “Under kriget, ljus i fabrikerna, bla bla” och. Det. håller. Inte. Så, två gånger om året gör vi något idiotiskt som orsakar skada bara “på grund av orsak”.
Det gjorde mig lite sur. Så läste jag om vaccinen och hur folk oroar sig för allt mer idiotiska konspirationer, så till den milda grad att vissa går runt och tror att hela pandemin är en bluff, att microchip ska implanteras, eller att 5G är orsaken. Det är så dumt att det får Flat-earthers att framstå som resonabla.
Så vad gjorde jag? Jag la ihop ett och ett och insåg att det finns ett starkt samband mellan vaccinationsgrad och sommartidsomställningen. USA har vaccinerat fler än EU, och så gick de över till sommartid ett par veckor tidigare med. Glasklart? Självklart inte, eftersom korrelation inte påvisar orsakssamband. Precis som att margarinkonsumtionen i USA inte påverkar antalet skilsmässor i Maine.
Men eftersom vi lever i den dummaste av alla tider så finns det folk som går på sånt där, vilket såhär i efterhand kanske borde hindrat mig från a twittra ut min spaning. Framför allt borde jag inte kryddat den med att det var microchips som i reaktion med 5G-master krökte rymdtidväven och därmed orsakade sommartidsomställningen.
För dig som läser detta så är det solklart osant, för Twitters algoritmer var det däremot tillräckligt för att få mig bannad. Eller bannad förresten, likt Pontius Pilatus gav twitter mig ett val, radera tweeten själv, eller lev utan twitter tills vi har haft tid att kolla på just ditt fall.
Jag raderade inte tweeten.
Det tog två veckor och så fick jag svaret, min tweet bröt mot twitters regler angående covidrelaterad missinformation. Så nu kunde jag antingen radera min tweet eller fortsätta mit liv som persona non grata.
Det vara bara det att under mina veckor utan twitter så hade jag börjat vänja mig av vid att glo på massa saker folk skriver, och jag hade även vant mig av vid att posta massa hjärnfjärtar så fort de dök upp i mitt huvud. JAg tyckte det var riktigt skönt att göra annat med min tid än att doomscrolla mig igenom massa tweets som til allt högre grad inte ens var skrivna av folk jag valt att följa, utan av vad de jag valt att följa hade interagerat med.
Det enda jag saknade var Nuzzel (ja, jag började twittra igen efter den posten, Sosumi) så när Nuzzel köptes upp och tokskrotades av twitter häromveckan var ingen gladare än jag. Nu har jag ingen anledning att dra igång mitt konto igen. Däremot så har jag en anledning att inte göra det.
Jag är definitivt för att twitter modererar sin plattform. Jag tycker alla webbplatformar bör se till att det finns stark moderering på dem. Vad jag däremot inte gillar är twitters syltryggiga lösning där de inte vågar stå för konsekvenserna av sitt beslut, utan försöker tvinga mig till att ta bort en tweet som de finner icke önskvärd. De får gärna ta bort den åt mig, och om de gör det kommer jag antagligen vara tillbaka och doomscrolla mig igenom kvällarna. Men jag tänker inte lägga en sekund på att hjälpa twitter upprätthålla en illusion av att de inte modererar sina användare.
För vad finns det annars för motivation bakom det här tillvägagångssättet? Jag gissar att de vill kunna se en senator i ögonen vid nästa utfrågning och säga “Nej vi tar aldrig bort några tweets. Det gör våra användare självmant.”