3 min läsning

Svarta rektanglar av glas

Framtiden är inte så "häftig" som man kan tro. Folk med Google GLASS blev utskrattde, killen på en enhjulig Segway i Lund har hatt, slips och attachéportfölj i läder.

Skrivet av
Kristoffer Yi FredrikssonDigital strateg20 jan, 2015
rosa rum med gustavianska stolar

Det var mitt töntiga 60-talshus som fick mig att omvärdera min bild av Framtiden.

Såhär: Om 50-år står mitt då 100-åriga hus med största sannolikhet kvar. Kanske med en kupa och solceller på taket men i stort sett kommer det att se ut som idag.

Framtiden (och vi lever onekligen i framtiden) är inte fullt så "häftig" som man kan tro. Folk med Google GLASS blev utskrattde, han som åker runt på en enhjulig Segway i Lund har hatt, slips och attachéportfölj i läder. Vi dras med ett eftersvall av det gamla. Det ingrodda.

Därför blir jag alltmer kluven till uttalanden som detta:

But we're not done yet. I doubt, for example, that we'll be using black glass rectangles as our main computing device in, say, 20 years.

— Ben Evans i, ännu, en läsvärd post om hur ny teknik ersätter gammal

Det är en ganska vanlig, och ganska "safe", inställning till teknisk utveckling.

  • Se tillbaks 20 år
  • Se hur mycket som förändrats
  • Extrapolera det 20 år in i framtiden
  • Nog kommer det hända minst lika mycket

Desktopen blev en laptop blev en NetBook blev en surfplatta blev en phablet blev en ... smart watch? Dra det vidare och självklart är det enda rimliga alternativet att vi i framtiden interagerar med våra prylar via information som strålas rätt in på näthinnan från en svärm av nanodrönare som surrar kring vår person.

Eller?

Jag har länge tänkt att telefonen är en kass formfaktor för bärbar databehandling. Inte pga "Svart glasrektangel" utan pga jag tappar den, glömmer den eller har den i fickan när jag hoppar ner i trädgårdsdammar.

Men problemet, som jag ser det, är inte en interaktionsmodell som bygger på en multi-touchskärm jag håller i ena handen. Tvärt om så finns det en styrka i att ha ett fysiskt gränssnitt som är en "blank canvas". Som kan formas om efter utvecklarens och användarens önskemål. Se dig om nästa gång du åker kollektivt. Vad tror du folk kommer att göra om 20år? Viska röstkommandon in i sina klockor? Vifta runt i luften som Tom Cruise i Minority report?

All data jag har sett på vad folk gör med sin tid på Facebook talar sitt tydliga språk. Vi ser på bilder. Instagrams popularitet bygger på att de blev bäst i världen på att visa bilder för folk med mobiler.

Om 20 år är jag säker på att vi fortfarande vill kunna ta del av — och dela med oss av — fantastiska foton på vad vi eller andra gör. Att kameran fortfarande är så viktig att teknikreportrar skriver: smartphone makers will have to act like what they are selling is actually a smart camera first and everything else second.

Framtida teknik behöver med andra ord kunna tillgodose det behovet

Och som av en händelse är våra svarta rektanglar av glas riktigt bra på det.

Så, personligen hade jag blivit förvånad om det visade sig att vi inte har svarta rektanglar av glas som främsta kontaktyta med "the one machine" om tjugo år.

Vad jag däremot gärna hade sett är att allt viktigt och ömtåligt flyttas till ett band om handleden och att glasrektanglen blir vad den "smarta" klockan är idag. En dum satellit.