STARTOM OSSLEDIGA JOBBPROJEKTAKTUELLTKONTAKTIN ENGLISH
VAD ÄR EN PAGE BUILDER?HEADLESS CMSPET PROJECTSFRAMKANTEN AV WEBBEN

Vem gillar likes?

2021-07-01 - Kristoffer Fredriksson

Goodharts lag lyder “När ett mått blir ett mål, slutar det vara ett bra mått.”

Säg att en tillverkare av kaffebryggare med tre olika fabriker bestämmer sig för att se vilken av de tre fabrikerna som är bäst. Ledningen kommer på att bäst är den som skeppar flest kaffebryggare, och att ett lätt sätt att mäta det är hur många ton kaffebryggare varje fabrik skeppar.

En av fabrikerna kommer på idén att slänga in ett halvt kilo grus i varje maskin och HEPP, den fabriken är bäst!

Ledningen inser sin idioti, självklart är det bättre att räkna antalet, kaffebryggare som skeppas, det borde de insett med en gång. Nu räknas antalet och allt är frid och fröjd.

Då kommer en fabrik på att om de skippar kvalitetskontrollen, så kan de skeppa flest, och HEPP så är de den bästa fabriken.

Och så håller det på.

Jag tänkte på detta när jag läste om Ben Grossers Facebook Demetricator, ett browser plug-in som tar bort alla siffror om likes, shares, kommentarer, etc, från Facebook. Ben ville få oss att fundera kring varför det står en siffra bredvid alla datapunkter på en profilsida. För vems skull är den där?

För mig var det uppenbart, likes är till för Facebooks skull. Facebook vill att du skall spendera så mycket tid som möjligt på deras olika tjänster*, och bästa sättet att göra det är att träna andra att slita för att fånga din uppmärksamhet. I detta fallet har de vänt Goodharts lag till sin fördel, om en influencer slänger med ett halvkilo grus i sin post spelar det ingen roll, så länge Time Spent pekar upp och till höger.

Men så hände något. Facebook beslutade sig för att gömma likes på instagram. De ville, enligt Adam Mosseri, minska risken för mobbning och social press. Efter ett halvår är nu likes tillbaka, men med möjligheten att själv välja om de skall synas eller inte. “Folk blev varken gladare eller ledsnare av att inte se likes” sa Facebook. Case closed, likes är harmlösa!

Märk väl att detta bara gällde andras likes. Du kommer alltid se hur många likes du får. Frågan är om det här experimentet gav oss någonting, förutom svaret på den ganska lättgissade frågan, “Anpassar influencers sina poster utifrån likes?”. Ja, visst är det så. Influencers gav ganska skarp kritik om att osynliga likes försvårade deras jobb; att få betalt för att göra reklam för olika produkter.

Men jag ville veta hur vi som postar påverkas av att all data. Vad händer om alla likes, och delningar försvinner? Jag tror ingen webbmedia-plattform i världen hade vågat testa det, så jag gav för länge sedan upp hoppet om att få svar på den frågan.

Sen fick jag överraskande svaret på just den frågan, och det kom från ett oväntat håll.

I januari 2021 utvecklade plötsligt en minimal del av Silicon Valley-eliten en ryggrad, och bestämde sig för att sparka ut Trump, mannen som gick från kass affärsman till en ganska hyfsad upprorsmakare, med hjälp av framför allt Twitter. Detta visade sig vara ett ganska hårt slag för honom personligen. Ett par månader senare var han tillbaka med en egen blogg. En blogg som bara klarade sig i en månad, och sen utan vidare ceremoni lades ned.

Riktigt varför detta hände kommer vi aldrig få veta, men vi har trots allt fått ett närmast kliniskt experiment om styrkan i våra så kallade social nätverk. På Twitter stortrivdes Trump, utan Twitter ledsnade han på en månad. Med Twitter välsignelse kunde han skapa rubriker världen runt flera gånger i veckan, men vem har hört något av det han postat på sin blogg?

Inte jag.

Jag fick gå in via WayBackMachine och kolla vad som skrevs, och vad jag kan se så höll det samma nivå som det han skrev på Twitter. Bara det att ingen brydde sig, så Trump rage quitta. Den stora massan är med andra ord inte villiga att lägga mer energi på att sprida ett budskap än att klicka på en knapp som ligger alldeles in till det som skall få en like eller delas. På andra sidan sitter en så kallad “content creator” (Trump i detta fallet) som inte orkar vara delaktig om inte folk klickar på den där knappen.

Siffervärdena i kombination med Goodharts lag har gjort nyttiga idioter av oss allihop. Vi sliter vidare med att vara populära, så att vi i bästa fall kan få pengar för att tala lyriskt om läskglas, och i sämsta fall kan roffa åt oss makt nog att håva in miljarder genom att vansköta ett presidentskap.

Inte nog med att vi som användare optimerar för techbolagens okända algoritmer, företag gör det samma och insta-anpassar sina hotell, caféer, donuts, och fällknivar. Om målet är att få “user generated content” på “social media” så är det viktigare att det finns audiovisuella kvalitéer än att något av våra många andra sinnen tillgodoses. “If it enrages, it engages” och “if it’s glaring, people start sharing”.

Den stora frågan är om Trump blivit något till att börja med om han aldrig fått se sina likes på Twitter. Om inte spridningen var ett enkelt retweet-klick bort.

Personligen tror jag inte det.

Jag ser Trumps inkastande av handduken som belägg för att likes, shares, och retweets lockar fram det absolut värsta hos narcissister. De flesta av oss kan nog hantera det, och i många fall gör det att sevärda saker bubblar upp till ytan.

Men att det finns mörka sidor råder det numer ingen som helst tvekan om.

– Jag vill inte vara en person där man ser mina följarantal, jag vill bara vara Jocke.” – Joakim Lundell

*Det är egentligen ingen skillnad på Facebook, Messenger, Instagram, eller WhatsApp. Alla är facebook, det är bara en rent kosmetisk skillnad, och lite olika subset av funktionalitet.

En uppdatering

Videon härintill dök upp i mitt algoritmstyrda YouTube flöde, och den handlar om exakt samma sak som det jag skrivit om i den här bloggposten. Vilket blir lite komiskt eftersom det innebär att jag och personen bakom videon fått samma tanke, som i sin tur härstammar från just det vi valt att skriva om.

Nu får jag lust att skriva en post till om detta fenomenet i relation till en väldigt bra science fiction novell jag läste, Magic the Gathering, och filmen Looper.

Det är bara det att mina pratiga bloggposter inte är så populära, så det får bli en "Hur du fixar en Joy-Con med hjälp av saker du redan har hemma" post istället.