Photo credit:

Framing som UX-verktyg

För ett tag sedan gjorde jag ett flödesdigram för den som vill testa huruvida en produkt är smart eller inte. Börjar produktnamnet med Smart? Då är den korkad.

För visst har det blivit så att prefixet "smart" snarare betyder "kräver en app" än "gör något intelligent" i produktvärlden. Det är som att blotta termen "smart" omedelbart får folk att tänka på loggning av data och push-notiser, och sen inget mer.

Jämför det med prefixet "Robot". En Robot[valfri pryl här] är en sak som med en viss självständighet kan utföra en uppgift utan mänsklig inblandning. Bara genom att byta ut "Smart" mot "Robot" så uppstår helt nya tankekedjor och en ny typ av produkt växer fram.

Det är det jag menar med framing som UX-verktyg. Tänk på din annonskampanj som en informationskampanj. Eller ditt säljverktyg som ett tidsspararverktyg. Byt infallsvinkel och nya idéer poppar upp med en gång.

Den som funderar på att göra en Smart borde istället fråga sig hur dess robotmotsvarighet hade sett ut.

Smart klocka - är antingen en väldigt liten telefon eller kräver en telefon för att göra något. Inte särskilt smart med andra ord. Men hur hade en robotklocka fungerat? Den hade

  1. Ställt in sig själv.
  2. Laddat sig själv.

En klocka som alltid visar rätt tid helt enkelt. Idag går det att få antingen det ena eller det andra, men inte en kombination av båda. Lös det och vi får världens första verkligt smarta klocka.

Smart tandborste - är korkad. Den kräver en app för att vara "smart" och det enda smarta den gör är att sprida data om hur du använder din eltandborste.

Smart brödrost - som vanligt betyder smart "Behöver en app för att fungera" och du vet vad jag tycker om appar.

En robotbrödrost däremot...

Och så vidare, du fattar. Var smart och tänk robot.