Photo credit: Illustration by Terdpongvector

Hur jag slutade med Twitter utan att gå miste om något

Jag vill inte längre slösa tid on-line

De negativa effekterna av slarvigt webbanvändande är för stora för att ignorera. Jag märker själv hur lätt det är att hamna i en klickloop där minuterna flyger iväg utan att de ger något tillbaka.

Missförstå mig inte, jag har inget emot lite meditativ förströelse där spel som 2048 blir ett digitalt radband medan tankarna vandrar. Tyvärr så har jag märkt att min disciplin är vacklande. Jag lägger mer tid på att "se om det hänt nått" än att läsa eller titta på intressanta artiklar och videos som ligger väntande i flikar i min browser.

Största boven för min del var Twitter. Med betoning på just Var. Jag har nämligen helt gjort mig av med Twitter. Utmaningen för min del var tudelad.

  1. Jag var fruktansvärt trött på att försöka få till vettiga diskussioner på ett medium som inte är skapt för det. Jag blev frustrerad av läsa folks upphackade tankar istället för gamla hederliga bloggposter. Ännu värre var att det blev allt vanligare att jag fick stirra ner i den mänskliga idiotins avgrund via retweets.

  2. Samtidigt ville jag inte förlora alla tips till läsvärda artiklar och sevärda YouTube klipp som väller in från min de personer jag följer. Jag följer både folk jag håller med och folk vars åsikter retar gallfeber på mig, mest inom teknik men även annat. Allt i ett försök att få både sådant jag gillar och bli utmanad av andra perspektiv.

Så hände det, under en femveckors semester i Kina kunde jag inte längre komma åt Twitter på grund av den Kinesiska Brandväggen. Däremot fungerade Nuzzel utan problem och resultatet av det var just vad jag behövde.

Jag vande mig av vid pladdret men fick länkar till det intressanta. Det var befriande att inte hamna i klickspiraler varje gång jag startade min mobil. Som grädde på moset är Nuzzels mobilwebb så bra att det inte finns någon anledning att installera deras app.

Sedan jag kom tillbaka försöker jag hålla en strikt Nuzzel diet. Självklart måste jag ibland dra igång Twitter för att dela en länk själv (jag har inte blivit snål) men jag försöker att hålla mig borta från att kommentera andras Tweets eller läsa långa, upphackade tankeströmmar som för det mesta hade tjänat på att följa The Verges guide för Tweetstorms