Photo credit:

MONOKULTUR

I allt större utsträckning gör vi samma saker.

Pokehunting in Salzburg ALLA spelar Pokémon GO. Jag åkte med familjen ner till Bayern på semester och överallt satt folk och spelade. Nyheterna var fulla av roliga inslag om Pokémonfenomenet och alla affärer hade taffliga handskrivna skyltar som lockade med batteripack etc. Inte nog med att alla länder spelar Pokémon, alla åldrar och kön gör det också. Jag var ute med min sexåring och mötte kids, mammor och pappor, studenter, och ungdomar. Oftast stannade vi till och pratade med dem vi mötte. Utbytte tips och idéer, och klagade på de kassa fotspåren.

ALLA såg på Stranger Things.

ALLA bor, jobbar, och/eller fikar i ett Airspace.

Sen läste jag en satirisk Medium post om hur livet är för de framgångsrika start-up arbetarna i Silicon Valley. Jag tänke att det skulle bli kul att se hur det livet skiljer sig från mitt svenne-banan liv i en villamatta. Det var förvånansvärt många beröringspunkter rent kulturellt. Blogposten blir som en checklist över saker som jag gör/gillar: Mr. Robot, Serial, 7 Minute Workout, browsa hemnet, dricka IPA, kolla på John Oliver, ja till och med den där Malcolm Gladwell podden jag just börjat lyssna på. Allt och lite till är där.

Men så dök det äntligen upp en grej där vi i Sverige skiljer oss från den västerländska monokulturens vagga. Varje år i början av sommaren blossar det upp en trött konflikt som aldrig närmar sig en lösning: Får vuxna män klä sig i kortbyxor?

Nej, hemskt med bara ben, säger ena sidan. Ja, praktiskt, plus sköt du ditt, säger den andra.

Det stora som hände i år var att en kortbyxedebatt flammade upp även på andra sidan atlanten. Men frågan var inte huruvida det är OK med kortbyxor. Det som diskuterades var istället om det var OK för vuxna män att bära cargo shorts.

Vilket får mig att dra två slutsater: A) Shortsdebatten är död. USA har sagt att shorts är OK och vi får helt enkelt börja diskutera vilken sorts shorts som är acceptabla nästa gång vi sitter på en fejkad indisk hopfällbar biostol av plåt vid ett långbord av “återvunnet” trä och mumsar hamburgare med syltad rödlök.

B) Jag är fel, oavsett vilken sida av Atlanten jag befinner mig på.