För tillfället är det inte svårt att komma på exempel på varför JiT är problematiskt. Känns som att det dyker upp ett nytt problem på veckobasis. Långa väntetider på pass över hela europa, här i Sverige blev väntan ännu längre när en del i passmaskinen gick sönder, och reservdelen dröjde på grund av… well, dominoeffekten av ett kolapsande globalt JiT bygge av episka proportioner.
Eller min grannes företagsbil som, liksom alla bilar, var flera månader försenad, och när den väl kom skulle det av företaget beslutade alkolåset sättas in. Alkolås, blev det nåt krångel? Jepps, lååång väntan på dem på grund av halvledarbristen som orsakades av… ¯\_(ツ)_/¯ du vet.
Å andra sidan det är inte rimligt att dimensionera det svenska passystemet så att det klarar av att halva Sveriges befolkning beslutar sig för att söka pass samtidigt. Eller att det ska tillverkas bilar så att de kan täcka upp för att alla biluthyrningsfirmor först sålt av stora delar av sina flottor, och nu måste köpa nya bilar.
Parallellt med detta har jag sett en annan trend växa fram. En som jag gillar, en som går ut på att saker tar tid. Alla som gått in med pengar i ett så kallat crowdfundingprojekt vet vad jag menar.
30 Mars 2021 backade jag ett brädspel på Kickstarter. Det har fortfarande inte kommit. Jag tror inte ens det tillverkats. Inte nog med det, tullregler har ändrats så kostnaden för spelet har ökat. Inse… lagar hinner ändras innan produkten jag “köpte” ens finns. Tempot.
Någon gång i höst kommer jag, kanske, få spelet. Men det är faktiskt helt lugnt för min del.
29 Juli 2021 beställde jag Panics lilla konsol Playdate. Häromdagen, ett år senare, fick jag ett mail om att jag kan se fram emot att få min konsol inom några månader. Det går fortfarande att förbeställa Playdates för den som är sugen. Skickas någon gång nästa år, typ, när de finns.
Och jag tycker det är jättebra. Istället för att allt ska komma nu nu nu, eller att det görs en begränsad upplaga för några lyckliga få, så kommer saker lite då och då. När det passar, när de hunnit tillverkas, när komponenterna är på plats. Alla som vill ha kommer att få, men tillverkaren, elelr alla deras underleverantörer, behöver inte bygga upp ett riskabelt lager.
Det samma gäller Nikes nya normcore skor. Ett par beige skor med bekväm sula som sålde slut på nolltid. Men enligt chefsdesignern är det ingen panik, det kommer fler skor. Hela tanken är att det ska vara en hållbar klassiker, inte en exklusiv limited edition, och då funkar det inte att köra vare sig JiT eller att släppa ett fåtal som sedan hamnar på eBay till utpressningspriser. Nu hamnade de i och för sig på eBay till utpressningspriser i vilket fall, men du fattar vad jag menar.
Eller ta Teslas Cybertruck, som enligt vissa uppskattningar har över en miljon bokningar, trots att den saknar ett fast releasedatum. Folk är villiga att vänta.
Digitaliseringen har gjort det enkelt att göra ett förboknings eller förbeställningssystem, det finns gott om färdiga open source ramverk för den som inte vill skriva eget. Jag är lite förvånad att inte fler företag anammat crowdfundingmodellen, dels för nya lite riskabla produkter, men också för nytillverkning av gamla klassiker.
Några som fattat grejen är leksakstillverkaren Hasbro. Via HasLab släpper de galet påkostade leksaker till en köpvillig nördpublik, helt riskfritt. Vill ingen lägga massa pengar på en Ghostbusters proton pack replik, så behöver inga tillverkas.
Men om det kom in sjutusen beställningar så var det lönsamt, tänkte Hasbro och satte det som minimigräns för tillverkning. Nu blev det tre gånger så många som har sin halloweenkostym fixad till nästa år. Just det, nästa år, för den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Det vi behöver nu är en tjusig term för detta, i stil med Prepaid demand based batch production, för jag tror det har mycket potential. Sen är det definitivt mer hållbart än att skapa artificiell brist på saker för att lura folk på pengar.