Appar är Flash

Just another case of history repeating. Det är ingen hemlighet att jag tror att Appen som distributionsmodell har peakat. Redan 2014 blev jag övertygad om att webbappen skulle kunna bli tillräckligt bra för att ersätta natvie-appen och inget som hänt sedan dess har fått mig att tänka annorlunda. Men för att gå till botten med detta får vi backa ännu längre...

Skrivet av
Kristoffer Yi FredrikssonDigital strateg25 apr, 2018

Året är 1999 och CD-ROMen dör.

En CD-ROM var ett fenomen som fick namn av sitt distributionsmedel. Det var en samling interaktiva multi-media upplevelser där text, bild, ljud och video kunde läsas från en CD-skiva och spelas upp på dåtidens datorer. Med CD-ROM:er gavs full kontroll över layout och fonter, till skillnad från dåtidens begränsade webbsidor.

Anledningen att de fanns var att folk ville visa upp vad deras nya datorer kunde klara av. MYST sålde som smör med sin, för tiden, fantastiska grafik mycket som just ett sätt för ägare av en muskel-PC att visa hur musklig deras PC var.

Anledningen att det dog var att bandbredden på internet och räckvidden av internet blev så pas stor att folk kunde se på video via internet istället för från en statisk CD-skiva.

Enter Flash

Flash löste samma problem som CD-ROM:en och precis som sin föregångare blev distributionsmedlet namnet. Full kontroll över layout och fonter. Rika animationer, ljud, interaktion och video levererades i en fördefinierad och förpackad miljö (.fla filer).

Anledningen att det fanns var att folk ville bygga fläskiga multimediaupplevelser som kunde levereras över internet. Flash var vektorbaserat så det gick att skicka rätt mycket även på dåtidens begränsade bandbredd.

Anledningarna att det dog är många och komplexa. Vi har till och med gjort ett helt poddavsnitt om just varför, och när, Flash dog. Förenklat kan man säga att FLash spelade ut sin roll. Det fanns inte längre ett behov av en avgränsad sub-miljö för att visa animationer, speciika fonter, video etc. Dessutom så indexerades inte Flash av Google vilket blev ett oöverstigligt problem. Plus att iOS, med rätta, aldrig hade stöd för Flash.

Sen kom appen

Anledningen att de slog igenom var, precis som med de tidiga CD-ROM:erna, att de lät folk skryta med vad deras nya teknikpryl kunde göra.

  • "Kolla, den har en stor färgskärm och tiltsensor" (Det virtuella ölglaset Appen)
  • "Titta den vibrerar och låter" (RakApparaten)
  • "Multitouch OCH mikrofon" (Munspelsappen)

Precis som CD-ROM:er och Flash tacklades problemet med kass mobiltäckning och begränsad data att de multimediala lösningarna förpackades i en förbestämd miljö och tekniken fick namn efter distributionsmodellen.

Precis som med CD-ROM:er och Flash var en drivande faktor full kontroll över layout och fonter. Precis som i de tidigare fallen var det meckigt att uppdatera och omöjligt för Google att indexera.

Så nej, jag tror inte på appen i det långa loppet. Den löser ett gammalt problem på samma sätt som förr: förpacka i ett customformat. Den behåller samma svagheter som tidigare lösningar OCH webben hinner ifatt.

Visst, spel och vissa nyttoappar kommer att finnas kvar och det kommer att ta längre tid för appen att dö än vad det tog för Flash. Men död är den.

Och ingen vettig människa kommer att sörja den.